Det går åt rätt håll, men det räcker inte

Det är en bit kvar till jämställda styrelser. Siffror från andra AP-fondens Kvinnoindex 2023 visar att 36,1procent av styrelseledamöterna i svenska börsbolagsstyrelser är kvinnor medan statligt ägda aktiebolag redan har nått 50-50, enligt finansdepartementet, avdelningen för statligt ägande. Sämst är börsbolagen vad gäller ordförandeposterna. Endast 8,9 procent av ordförandena i börsbolagens styrelser är kvinnor enligt Kvinnoindex. För statligt ägda bolag är siffran 45 procent.

Håkan Broman, vad gör Styrelseakademien för att öka jämställdheten i svenska bolagsstyrelser?

– Lokalt verkar vi i varje enskild förening med att driva frågan. Vi verkar också indirekt på nationell basis. Personligen agerar jag via Kollegiet för svensk bolagsstyrning som har lyft den här frågan i många år och som hjälpt till att göra en jätteförflyttning för börsbolag vad gäller könsfördelningen. Men vi noterar att det inte räcker.

Hur har förflyttningen gått till?

– Den har främst skett i börsbolagen. De brukar gå före övriga aktiebolag och är också de mest reglerade verksamheterna. Vi har sett till att hålla frågan aktuell och lobbat för att börsbolagen ska ha den på näthinnan, vi har skrivit hur mycket som helst om det och haft det uppe i alla möjliga sammanhang. Det har givit resultat, på Large cap-listan har vi nu 39 procent kvinnliga styrelseledamöter. När vi började med frågan för ett antal år sedan var motsvarande siffra 10-12 procent.

Så det går ändå åt rätt håll? Det behövs ingen kvotering?

– Det går åt rätt håll. Det är många ledande kvinnor inom styrelsearbete som har varit med i det här arbetet. De känner ingen förkärlek för det här med kvotering. Man tycker det är nedlåtande. Det tycker jag också.

Det är en väldig skillnad på jämställdheten i statliga bolagsstyrelser jämfört med börsbolag. Vad beror det på?

– Den avgörande skillnaden är att statliga bolag har en ägare, börsbolagen har flera. När staten bestämmer sig för att genomföra något blir det också av. I börsbolag råder en helt annan brokighet av ägarrepresentationer, inte sällan med en stor andel utländskt ägande. Givet den bakgrunden tycker jag ändå att den förflyttning som skett på styrelsenivå bland de större bolagen går åt rätt håll. Det går sakta men åt rätt håll. Ordförandesidan däremot, där finns det mycket kvar att önska.

Ja, den största skillnaden är när man kommer till ordföranden.

– Ja, knappa nio procent kvinnliga ordföranden… Det är katastrof. Det är alldeles för dåligt.

Och det är inte ens en trend. Det går inte uppåt.

– Nej, det händer ingenting.

Vad tror du det beror på?

– Det beror på valberedningarna. Det är de som ska hitta ledamöter och föreslå dem. Och där sitter de största ägarna. Det är alltså de största ägarna som också är valberedningarna som måste ha den här frågan högt på agendan. Så länge de inte har det kommer det inte att hända något.

Vad gäller könsfördelningen bland Styrelseakademiens medlemmar kan man se en tydlig trend – ju lägre åldersspann, desto fler kvinnor. Bland 60-69-åringarna är 71 procent män medan det i åldersspannet 20-39 år är 40 procent kvinnor och

60 procent män. Det är ändå en tydlig utveckling?

– Ja. dels är det glädjande att vi har en god tillväxt bland de yngre medlemmarna, och redan i åldersspannet 50-59 år är det betydligt fler kvinnor än bland 60-plussarna. Den här statistiken speglar rätt väl hur Styrelsesverige ser ut.

Till sist, varför är det så viktigt med jämställda styrelser?

– Jämställda styrelser fungerar bättre. Det är inte bara en rättvisefråga. Heterogena grupper, grupper som består av olika egenskaper, bakgrund även kön presterar bättre än homogena grupper. Det är roligare att jobba och det blir bättre resultat. Win-win, helt enkelt.